F

Sandra Isabelle Nathalie Magnusson. Jag tror jag borde tacka Gud varje dag för dig. Även om vi haft vårat upprått så har jag faktist räknat dig som en av mina närmaste hela tiden. Jag vet att om det verkligen hade varit något så hade du funnits där och tvärt om.
För det är ju faktist tack vare Gud som du finns i mitt liv. Skulle aldrig kunna tro att jag genom att gå och lära mig om Herren skulle träffa den underbaraste människan någonsin! Men det kanske var det Han ville. Att det var menat att vi skulle träffas Han visste kanske bara inte riktigt hur innan.. Eller så var det bara en slump men jag tycker det låter bättre att det var Han som ville det! Jag började läsa med en annan kompis men hittade mig ganska snabt en kille där och det gjorde ju du med. Att de två var kompisar gjorde ju saken bara bättre. Vi blev de två paren och hittade väll kanska snabbt varandra. Har dock inte så många minnen av dig det där första lägret, allt handlade bara om Danne.. Och jag minns faktist inte heler hur det kom sig att vi började umgås men det spelar fan ingen roll egentligen. För det viktiga är att vi gjorde det! Och om vi gjorde. Konstigt alltså att vi inte växte fast på riktigt för det var bara du som fanns för mig. Och om vi har haft det underbart tillsammans. Jag kommer bara på saker efter saker nu. Jag var typ alltid på Kålltorpskolan för att träffa dig jag minns inte riktigt vad vi gjorde men vi hängde typ bara där.. Vi var typ över allt i kålltorp/bagaregården. Ena stunden ho sin mamma, andra hos mig, tredje ute för att avsluta det hos din pappa. Ah jag vet inte vad vi gjorde men kul var det. Sommaren 2006 måste varit min bästa. Vi var unga, fjortisar & det fanns bara vi två i våran värld. Din mamma fick inte ens med dig själv ut en enda kväll utan skulle du någonstans så var jag med. Skulle jag någonstan så var du med. Vi var så perfekta tillsammans. Jag minns att våra föräldrar tvingat oss att vara med dom några timmar men av en ren slump så stötte vi ihop. Haha, det var när du var på väg att bli blond och vi hanmade utanför tygaffären vid dig med våra föräldrar i kanske en halvtimma. Haha fan vad ful du var i håret :P det gick ju fan bara inte att få dig blond. Men kanske lika bra det för vi var blondie + brunett.
Jag vet fan inte vad som hände egentligen där då vi började på gymnasiet det bara funkade inte längre. Vi hittade väll olika vägar och det gick åt olika håll. Men det blev ju någon gång ibland, något samtal då och då. Vi visste alltid vad den andra gjorde bara att vi inte var så insatta. Vi visste allt som hände på ytan men så förstod vi väll tillslut att vi behövde varandra. Vi träffades väll några gånger men sen den där dagen för 13 månadersen. Fan vad bra att det med din och Niklas råkade hända den dagen också så vi vet när vi blev vi igen! Att bara ha dig där betyder så mycket för mig. Jag vet att vad det än gäller, när det än gäller så finns du där. Jag förtår inte att vi var ifrån varandra i två år. Det är sjukt. Något som är ännu sjukare är att det är över fem årsen vi träffades. Fan vad tiden går fort. Fast ändå känns det som om det altid varit vi. Det var väll något där ibörjan som skedde för det är/var som om det alltid varit vi två. Det måste vara Guds vilja men vi bara inte hade stött ihop innan så Han var tvungen att göra något åt det. Fan vad jag skanar att bara komma över till dig en fredakväll, kolla på film och feta oss. Eller bara sitta ute och röka och tjöta om allt i timmar. Åh vad jag saknar dig mitt hjärta! Du är bäst och jag kommer ALRDIG någonsin lämna dig sida igen. Och du måste lova att aldrig lämna min för jag behöver verkligen dig! Det finns nog ingen som kan läsa mig så bra som du kan. Jag älskar dig sjukt mycket min Sunnie.