F

Jo jag vet att jag har en annan blogg. Men eftersom den har blivit helt en modeblogg så känns det så fel att helt plötsligt börja skriva om mitt liv. Blir inte riktigt rätt blandning känner jag. Så därför tänkte jag nu skaffa mig en som handlar om min flytt. Jag vet att min mamma vill läsa om det och hålla lite koll på vad jag sysslar med när jag väl kommit dit. Så hej mamma detta är för dig (och självklart för er andra som vil läsa om det).

Jag kommer skriva om min vardag där uppe och hur allt går för mig. Har en känsla av att det kommer bli en väldig blandning av känslor. Eftersom jag själv har väldigt blandade känslor om detta.

En del av mig känner sån lycka. jag ska äntligen få göra det jag har velat så länge. Lämna Göteborg och testa något annat. Jag får komma till min Plotti som vi har planerat i några år. Att vi ska "starta om" våra liv tillsammans, eftersom ingen av oss riktigt trivts med det vi haft innan. Även om Ålesund är en liten stad och vi egentligen ville till en STORstad så känns det skönt. I en liten stad syns man kanske mer och man kan bli personlig på ett annat sätt. Men problemet är ju att alla kommer veta vem man är. Men det kan ju vara både positivt och negativt, det blir som man gör det till. Jag ska göra det positivt och plotten vi ska göra det tillsammans! Vi ska bli "the one" och ta lilla Ålesund med storm, de kommer aldrig ha sett dess like.

En annan del av mig skriker NEJ. Nu när allt verkligen närmat sig har jag haft så mycket tid att tänka.. Jag är kanske inte redo för detta. Hur ska jag kunna klara mig själv utan min mamma? Jag har aldrig varit så bra på att sköta mig själv och klara mig själv. Men visst jag måste bli vuxen någon gång, men så långt från min familj? Ah men om jag inte klarar det då? Och alla vänner här, mitt jobb och allt jag byggt upp och haft här. Det kommer ju bara vara borta, på några timmar. Och det är inte bara att åka hem för att äta mat om jag inte orkar laga det själv. Att bara ringa för att prata en stund fungerar ju inte heller, det kostar ju satan..

Men det ska nog bli bra ska vi se. Det handlar ju inte om hela livet, hoppas jag.. Men vad händer sen? Jo det får vi se, inget är förutsägbart. Men iaf här kommer ni kunna följa mitt liv :)