F

Det är helt sjukt hur det hemma det kändes, Ålesund. Staden jag svor att jag aldrig mer skulle sätta min fot i. Som jag hatade så mcyket att jag inte hittade ord till det. Som jag aldrig i min vildste fantasi trodde att jag skulle sakna, längta efter eller kännas som mitt hem.
Allt har ändrats, det är inget där som är som det var förut. Det är lika grått och tråkigt som vanligt. På söndagar liknar det en spökstad. Men trots allt så kändes det hemskt att lämna det igår, åka till Sthlm? Nej!
Jag trode att livet här skulle bli så mycket bättre, jag hade så höga förväntningar. Att min liv skulle bli underbart allt skulle bli som jag drömt om. Men inget blev bättre, tvärt om. Jag mådde ännu sämre än tidigare. Det finns inget här som gör mig glad, jag träffar Jeff någon timme om dagen. Även om jag jobbade betydligt mer i Ålesund hade jag så mycket mer fritid. Man lever ett annat liv där, allt är så mycket lättare. Alla bekymmer som finns i Sverige finns inte där. Man kan göra lite som man vill, behöver inte planera och man behöver varken stressa eller känna ångest för att man inte gör något.
Vi båda vet att vi lämnade Ålesund helt fel, när vi båda tjänade som mest och hade det som bäst på jobben. Alla mina tre jobb har ändrats, det kommer nog kräva lite jobb från min sida för att få det som förut. Sen är tomheten efter vännerna som fanns där, ingen Charlotte. Alla svenskar som vi umgicks med är borta eller förändrade. Det har kommit några några nya. Nya personer har börjat lysa och man träffar nya. Ingenting kommer bli som förr, så som jag minns Ålesund. Men pengarna lockar och hopp om ett bättre liv.
Jag vill inte vara här, jag har inget här att hämta. Gräset var inte grönare på andra sidan. Ha dem